För att föräldrar ska kunna pussla ihop en bra omsorg för sina barn under småbarnsåren, är de beroende av familjepolitiken. Där är föräldraförsäkringen och olika barnomsorgsalternativ viktiga pusselbitar. Men under många år har pusselbitarna blivit allt färre och de familjepolitiska ramarna gjorts allt snävare. Därför finns det i dag väldigt få möjligheter att lägga pusslet på mer än ett sätt, trots att barn har olika behov och föräldrar har olika förutsättningar. Samtidigt har den psykiska ohälsan ökat markant bland barn, ungdomar, föräldrar, förskole- och skolpersonal, vilket det blir alltmer tydligt att den pressande familjepolitiken bidragit till. Dessa konsekvenser kostar samhället oerhörda belopp.

Ändå fortsätter regeringspartierna (S + MP) att minska den lilla valfrihet som finns i familjepolitiken, många gånger med stöd av andra partier som V, L och C. Sedan valet 2014 har de bland annat:

• tvångskvoterat fler föräldradagar, vilket minskar möjligheten för föräldrar att skriva över dagar på varandra;
• tagit bort vårdnadsbidraget, vilket betyder att kommuner inte längre får subventionera omsorg i hemmet fastän de gör det i förskolan;
• sänkt barnomsorgspengen för privat pedagogisk omsorg (familjedaghem) i flera kommuner, vilket innebär att de nu riskerar att få lägga ner sin verksamhet;
• fortsatt utfasningen av kommunal pedagogisk omsorg (familjedaghem), vilket betyder att föräldrar som vill ha detta alternativ inte längre kan få det.

Runt hörnet väntar ännu fler inskränkningar i familjernas valfrihet, flera redan innan valet 2018:

• LO, som deltar i regeringens utredning om föräldraförsäkringen, har föreslagit att regeringen ska begränsa föräldrapenningen så att endast 96 dagar kan sparas efter att barnet fyllt två år, i stället för nuvarande gräns på fyra år för barn födda 2014 eller senare. Den som sparat fler dagar för att barnen kan behöva mer tid även senare, förlorar dessa dagar. I ett delbetänkande i oktober 2016 lade utredningen “indirekt” fram samma förslag. LUF och Liberalerna har kommit med ett liknande förslag.
• Regeringen vill fortsätta att öka kvoteringen av föräldradagarna tills föräldrar tvingas ta ut 50 procent var. Något som V och ledande företrädare för L stödjer (1, 2). Då kommer föräldrar inte längre kunna skriva över några dagar alls på varandra för att säkerställa att barnet får så många dagar som möjligt totalt sett.
• Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) överväger att ta bort rätten att ta ut obetalda dagar i föräldraförsäkringen. Det skulle göra det omöjligt för föräldrar att sträcka ut på föräldrapenningen för att kunna vara hemma längre med sina barn.
• Socialförsäkringsministern överväger också om föräldraförsäkringen är för lång. Både LUF och Liberalerna anser detta och har föreslagit att föräldrapenningen ska kortas.
• Socialförsäkringsministern har öppnat för kvotering av VAB (tillfällig föräldrapenning för vård av barn). Det skulle hindra föräldrar att pussla även här.
• S vill ta bort barnomsorgspengen helt. Det skulle stoppa alternativ som privata förskolor, dagbarnvårdare och flerfamiljssystem.
• SSU vill ha obligatorisk förskola från tre års ålder. Den tidigare ordföranden som föreslog det, Gabriel Wikström, sitter i dag i regeringen. Både S och M vill nu införa allmän gratis förskola från två års ålder, vilket ses som ett första steg mot obligatorisk. Det skulle innebära att föräldrar förbjuds att ha omsorgen om barnen i hemmet.

Alla inskränkningar i valfriheten har ett syfte: att minska möjligheterna för föräldrar att stanna hemma med sina barn och styra alla föräldrar allt tidigare och allt hårdare mot endast ett barnomsorgsalternativ: förskola.

En standardlösning kan dock aldrig fungera för alla familjer och alla barn, eftersom alla familjer har olika förutsättningar och alla barn är olika. Många barn behöver mer tid med sina föräldrar för att utveckla en trygg anknytning och en god självkänsla som minskar risken för psykisk ohälsa. En del barn har extra stort behov av att vara för sig själva och mår inte alls bra i grupper. Det visar modern forskning som den 40-åriga familjepolitiken inte har uppdaterats med.

För dessa barn, föräldrar och andra som tar hand om barnen är valet 2018 helt avgörande. Om inte de politiska ramarna ändras, slås snart den sista spiken i kistan på valfriheten. När valfriheten är utraderad finns det ingen återvändo och det är därför regeringen driver på för att genomföra så många inskränkningar som möjligt redan innan valet.

Därför behövs den här namninsamlingen för att trycka på alla riksdagspartier att presentera en ny familjepolitik med ökad valfrihet inför valet 2018. En politik med utvidgade ramar och fler pusselbitar, så att alla föräldrar kan få ihop tiden under småbarnsåren på ett bra sätt för barnen och familjen. Det gynnar också andra som senare tar hand om barnen före/i skolan och därmed även samhället.